i ett nötskal

Aftonbladets spel-recensent Peter Ottsjö har spelat Tom Raider: Underworld. I det reagerar han på att brösten på Lara Croft “fortfarande [är] av rent komiska proportioner”. Det stämmer alldeles säkert. Innan han fortsätter med spelet och recensionen konstateras:

Men det går att leva med det snedvridna kroppsidealet.

Ett ideal enligt wikipedia är “En idé om det perfekta tillståndet”. Ett kroppsideal är alltså ungefär: “En idé om den perfekta kroppen”.

Vad menar han då med det “snedvridna kroppsidealet”? Att Lara Croft har idealkroppen? Eller menar han att hon inte har idealkroppen?

Antingen menar han, i och med användningen av “går att leva med” och “snedvridna”, att hon inte har idealkroppen, och att han tycker det är synd att hon inte hade det. Han kan “leva med” det som det är nu, men han skulle gärna sett att Lara Croft hade haft en perfekt kropp istället, en idealkropp.

Eller så menar han att hon har idealkroppen, och att han tycker det är synd att idealkroppen ser ut som den gör, vilket skulle förklara användningen av “snedvridna”. Han kan dock “leva med” det som det är nu, att Lara Croft faktiskt har en perfekt kropp, en idealkropp.

Alltså anser han att det är viktigt för spelet att huvudpersonen har en perfekt kropp. Eller så anser han att det är viktigt för spelet att huvdpersonen har en icke perfekt kropp. Oavsett vad han menar så är han ett jävla retard och dum i huvet. Man får vara glad att det är ett tv-spel han recenserar och inte sitter i position att anställa någon. Hur hade det gått? Hade det varit lika viktigt då att personen som skulle anställas hade en perfekt kropp? Eller en icke perfekt kropp? Eller vaffan han nu menar? Jävla mongo.

Angående “snedvridna” kroppsidealet föresten. Det betyder alltså att det finns ett “rättvridet” kroppsideal? Hur ser man ut då undrar jag? Och varför skulle det idealet, detta rättvridna ideal, vara bättre än det snedvridna? Oavsett vilket ideal man väljer att prata om, rättvridna, snedvridna eller mittemellan, så kommer det alltid att vara ett stort antal människor som inte når upp till detta.

Vi kanske kan skifta vilka ideal som är korrekta varannan vecka eller så? Så får alla ha perfekta kroppar nån gång. Och de som inte håller med får sparken som recensenter.

… eller så funkar det inte riktigt så.

Undrar om Peter Ottsjö kommer analysera kroppsidealen i detta spel?

Eva Dahlgren – som är en av dem som ligger bakom debattartikeln som togs upp i förra inlägget – var med i Aktuellt i SVT. Förutom att berätta för världen att hon är “ett stort fan av fildelning” så förklarar hon också:

– Jag står på upphovsrättens sidan, det är den som skapar verkat som måste få bestämma: ska jag slänga tavlan, sälja tavlan eller ge bort tavlan.

Hon talar om en fysisk sak: tavlan.

Det är skiljt från de digitala kopiorna: filerna.

Varför kräver inte Musée du Louvre i Paris in pengar för varje digital kopia som framställts av konstverket Mona Lisa? Ser Musée du Louvre de digitala kopiorna som förlorad inkomst? Och hur mycket har i så fall muséet förlorat genom åren? Hur mycket är kopiorna värda?

Hur mycket är den här bilden värd tro?

Svar: 0 kronor.

På DN Debatt idag skriver 37 människor som titulerar sig “kreatörer” under på en debatt-artikel som förespråkar den nya IPRED-lagen. Precis som Martin Rolinski från BWO tror de att domedagen är nära:

Piratkopieringens största förlorare är därför alla de unga fantastiskt begåvade kreatörer som aldrig får chansen att kunna leva på sitt skapande. En hel generation av svensk talang riskerar att gå förlorad.

Och fortsätter även de med att likställa kopiering med stöld, även om de använder andra ord.

Oavsett vilka argument som denna grupp gömmer sig bakom så handlar det ändå till syvende och sist om att de ska kunna ta för sig obehindrat av det som vi och andra har skapat. Gratis tillgång till andras arbete är ingen rättighet – varken på nätet eller någon annanstans.

Gratis tillgång till andras arbete är ingen rättighet. Det är fullständigt korrekt. Men vad dom glömmer bort är att det inte heller är någon rättighet att få betalt för allt man producerar. Till exempel så får jag inga pengar för den text jag skriver just nu, oavsett hur många som läser det, eller vilken mängd energi jag lagt ner på att skriva det.

Gemensamt för dessa 37 kreatörer är att de vill få betalt för varje digital kopia av deras verk som sprids på internet. När någon laddar ner en låt från Roxette från piratebay så ser Per Gessle det som förlorad inkomst.

Vi kan idag skapa hur många digitala kopior av text, musik, videoklipp och bilder som vi själva vill. Det räcker med att markera en fil, trycka ctrl + c och ctrl + v. En ny fil är skapad.

Om vi för ett ögonblick låtsas att en låt i exempelvis mp3-format är värd 1 krona för skivbolaget. Vad händer med värdet om vi kopierar denna fil, och på så sätt framställer ytterligare ett exemplar av samma låt. Är den nya filen också värd 1 krona? Eller blir det samlade värdet av båda filerna 1 krona, dvs 50 öre styck? Om jag kopierar filen till en ny dator, vad är den värd då?

Om vi utvecklar resonnemanget från förra posten och tar alla låtar som någonsin producerats, låt oss säga 1 miljon låtar. Hur mycket är dessa värda?
(För att få plats med 1 miljon låtar i fullgod kvalitet på en hårddisk behövs: 1 miljon låter x 5Mb per låt = 5Tb. Idag har vi 1Tb-diskar. Om 2-3 år är 5Tb-diskar verklighet, och vi kan få plats med 1 miljon låtar utan problem.)

1 miljon låtar på en hårddisk. Hur mycket är då hårddisken värd i förlorade intäkter för skivindustrin? 1 miljon kronor?

Någon du känner kommer hem till dig med denna hårddisk och säger: “Jag har här all musik som skapats de senaste 50 åren, vill du ha en kopia?”.

Ni kopierar innehållet till din dator. Vad är musiken nu värd? Är ni nu skyldiga skivindustrin 2 miljoner kronor?

Nej. Såklart inte. Digitala kopior av text, video, musik och bilder är inte värda mer än hårddiskutrymmet de tar i anspråk. En hårddisk med 1 miljon låtar är värd lika mycket som en tom hårddisk (plus tiden det tar att kopiera 1 miljon låtar). De digitala kopiorna är värda Noll. Något annat vore att installera en sedelpress i var mans dator.

De 37 kreatörerna får hitta andra saker att sälja än digitala kopior av sina alster, något som har ett värde.

IPRED-debatten har fått kända artister, författare och skådespelare att berätta om sin syn på saken.

Martin Rolinski, sångare i BWO förklarade:

– Vi sitter i studion just nu och ska släppa en platta i april. Med allt – ljudtekniker, producenter och så vidare – kostar det mellan en halv miljon och en miljon att göra en skiva. Men kan vi sedan inte sälja den är det inte svårt att förstå att det inte längre går att spela in skivor. Systemet funkar helt enkelt inte. [...] Kulturen blöder, och den blöder kraftigt.

Ja, det verkar onekligen som att all musik kommer att försvinna inom en snar framtid. Snart kommer vi få nöja oss med den musik som redan skapats, för ingen ny kommer att produceras. Inte visste väl jag att det var så dyrt att göra musik. Hur hade Bellman råd? En hel miljon? I och för sig har det ju varit en rätt kraftig inflation sedan Bellmans dagar, men ändå, det måste fortfarande motsvarat flera tusentals kronor. Stackars Bellman, det måste ha varit på grund av detta han var så fattig.

Martin från BWO fortsätter.

– I slutändan handlar det här om en sak – att några stjäl saker som inte är deras.

Som sagt, tur att Bellman inte lever idag, då hade han blivit bestulen på det sista han hade kvar. Hans sånger hade kunnat spridas över hela världen på nolltid. Kanske till miljontals människor. Då hade han förlorat ännu mera pengar och kanske svultit ihjäl.

Hur mycket kan skivindustrin förlora egentligen? Vi skapar ett litet tanke-experiment.

Vi låtsas att varje digital kopia av en låt i genomsnitt är värd 1 krona för skivbolagen.

Vi uppskattar antalet inspelade låtar i världen till ca 1 miljon. (Last.fm och spotify säger båda att de har “miljontals” låtar i sina arkiv)

I världen finns i dagsläget 1.5 miljarder uppkopplade datorer.

Säg att varje person i världen som har tillgång till internet sätter igång en nedladdning på all musik som någonsin spelats in. Det bör man få plats med på en hårddisk i slutet av nästa decennium om lagringskapaciteten ökar i samma takt som idag, då borde även antalet uppkopplade datorer ha ökat en del också.

En sådan kopiering av samtliga låtar till samtliga uppkopplade datorer i världen idag (som är teoretiskt möjlig om bara några år) skulle innebära att skivindustrin blir bestulna på:
1 500 000 000 000 000 kronor.

I världen finns det enligt worldbank ca 54347.0 billion dollars, omräknat till kronor blir det ca:
380 000 000 000 000 kronor.

Skivbolagen kan alltså teoretiskt bli bestulna på mer pengar än det finns i världen. Vad betyder det? Att skivbolagen har hittat den enda verksamheten som kan generera mer pengar än sedelpressarna? Eller betyder det att skivbolagen är fullständigt mongolida i sina innanmäten och inte förstår skillnaden mellan stöld och kopiering. Inte förstår skillnaden mellan fysiska CD-skivor och digitala filer. Inte förstår skillnaden mellan pengar och kultur.

I vilket fall så borde dom vara nöjda med att jag betalar mina kopierade filer med kopierade pengar.

Ny forskning visar att ammande mödrar kan dricka lite alkohol utan att det sprider sig till bröstmjölken. 80% av barnmorskorna tror dock inte att föräldrarna klarar av att ta del av den informationen.

”Det ger ett utrymme för föräldrarna att tolka det så som att det är helt okej.”

Antingen har barnmorskorna rätt; föräldar kan inte följa enkla instruktioner eller förstå vad som sägs till dem, och kan därmed inte ta hand om sina barn. Man bör därför tvångs-förflytta alla barnen till barnhem där de kan tas om hand av ansvarsfulla människor som genomgått rigorösa kontroller under lång tid som säkerställt att de förstår skriven text.

”Är det tillåtet att dricka lite grann så kan det lätt bli lite mer.”

Eller så finns det en överrepresentation bland barnmorskorna av maktmissbrukande psyksjuka översittar-galningar som tror att de är bättre än andra och därför undanhåller information som de inte tror att de sämre vetande undersåtarna (föräldrarna) kan hantera.

Gudrun Schyman verkar vara lite besviken över att Barack Obama blev president istället för Hillary Clinton.

- En svart man går före en vit kvinna, det illustrerar väl ganska bra den rangordning som finns.

Vad menar hon med det påståendet? Att Obama vann över Clinton för att han var svart man och hon var vit kvinna?

Om istället Clinton hade blivit president så hade det alltså inneburit att vita kvinnor går före svarta män, och det hade varit mycket bättre?

Frågan är hur en svart kvinna, en vit man och en homosexuell apa hade placerat sig inbördes i denna spännande rangordning som Schyman planerar uppdatera en gång i veckan och publicera i Expressen Fredag. Alla ska klassificeras och betygsättas.

Vem som vore Bäst som president är givetvis ointressant.

Med tanke på tiden vi lever i just nu, så säger jag endast Godnatt.