Orättvis statistik ger för korrekt bild av Sverige
Monday, November 30th, 2009Daniel Pernikliski skriver i aftonbladet om en debatt i Storbritannien angående föräldraledighet.
I Sverige är endast 31,6 procent av människor i chefsposition kvinnor. Jämfört med till exempel USA där motsvarande siffra är 42,7 procent. Statistik pekar på att det kan bero på den långa mammaledighet som finns i Sverige. I USA finns ingen mammaledighet.
Daniel konstaterar:
[...] bara knappt en av tre chefer är en kvinna. Och det finns studier som visar att mammaledighet skadar kvinnors möjlighet till karriär.
Sen snurrar han in sig i ett resonemang om statistik som fenomen som han verkar ha lärt sig av Tage Danielsson.
Om man tvingade alla pappor att ta ut en större del av föräldraledigheten än mammorna skulle det förmodligen fortfarande vara en majoritet män bland chefer, åtminstone till att börja med. Och då skulle man kunna dra slutsatsen att en lång föräldraledighet ökar chansen att bli chef.
Öh. Oerhört konstruktivt och intelligent. Lika smart som att hävda att om man dödar alla idioter så kommer majoriteten av de levande människor vara smartare än genomsnittet. Åtminstone till en början. Eh?
Sen fortsätter han med att hävda att diskussionen är felvänd i England, att den snarare borde fokuseras kring att pappaledigheten borde förlängas. “Om den nu alls finns” tilläger han, då han tydligen inte har en endaste aning om vad han pratar om. Men fortsätter ändå självsäkert:
Det känns inte riktigt rättvist att måla upp Sverige som ett skräckexempel. Här finns i alla fall bättre förutsättningar för att minska skillnaderna, även om det är sorgligt att de inte utnyttjas bättre.
Han vet alltså inte hur det fungerar i Storbrittanien. Han vet inte om det finns någon sanning i statistiken han förkastar. Men han tycker inte det är några problem att konstatera att kritiken är felaktig och orättvis, och att Sverige nog är bäst i alla fall, trots att det inte verkar fungera särskillt bra.
Oavsett hur insnurrat och hjärndött resonemanget är i övrigt så lyckas han åtminstone få till en bra avslutning:
Det viktigaste att komma ihåg är att det finns en mansfälla bakom varje kvinnofälla, nämligen att det missgynnar mäns möjlighet till en nära relation till sina barn.
Borde inte den relationen vara mer åtråvärd än en chefsposition?
Han borde nöjt sig med den meningen. Resten skulle han lämnat åt Tage Danielsson, som gör den biten ungefär tolv gånger bättre.


