i ett nötskal

Den 26 november förra året publicerades en ett öppet brev till alliansens partiledare från 3 filmskapare. Detta brev kommenterades vidare i svd. Det handlade om det faktum att filmen “Låt den rätte komma in” hade läckt till The Pirate Bay.

Den kostade nästan 29 miljoner kronor att göra, tog fyra år att färdigställa och engagerade nästan 400 medarbetare – men efter bara tio dagar låg den svenska succéfilmen “Låt den rätte komma in” ute på fildelarsajter på internet.

“Om detta tillstånd fortsätter, kommer vi inte att kunna försörja oss på vårt arbete. Vi får byta jobb eller flytta härifrån.”

“I nuläget går det inte att säga hur mycket pengar produktionsbolaget har förlorat på den olagliga fildelningen. Men den ekonomiska verkligheten är krass och enligt filmskaparna är det inte troligt att filmen kommer att gå runt ekonomiskt – trots internationella utmärkelser och distribution i över 50 länder.”

Inte ett år senare så kan man läsa på imdb hur mycket filmen har dragit in:

$5,159,942 (Non-USA) (5 April 2009)
$2,122,065 (USA) (30 April 2009)
$7,282,007 (Worldwide) (5 April 2009)

I April uppgick inkomsterna alltså till drygt 7.2 miljoner dollar. Idag, med DVD-försäljning inräknat har den antagligen stigit ytterligare.

Filmen har alltså gått med vinst med över hundra procent. Vad hade hänt om filmen inte hade läckt ut på fildelningsnätverken? Hur många hade då sett filmen eller ens vetat om att den existerat? Hur många hade fått höra av sin granne hur bra filmen är och gått och sett den? Hur aktivt hade forumet på imdb varit, som i nuläget är ett av de mer aktiva?

Har filmen tjänat eller förlorat på fildelning?

Eva Dahlgren – som är en av dem som ligger bakom debattartikeln som togs upp i förra inlägget – var med i Aktuellt i SVT. Förutom att berätta för världen att hon är “ett stort fan av fildelning” så förklarar hon också:

– Jag står på upphovsrättens sidan, det är den som skapar verkat som måste få bestämma: ska jag slänga tavlan, sälja tavlan eller ge bort tavlan.

Hon talar om en fysisk sak: tavlan.

Det är skiljt från de digitala kopiorna: filerna.

Varför kräver inte Musée du Louvre i Paris in pengar för varje digital kopia som framställts av konstverket Mona Lisa? Ser Musée du Louvre de digitala kopiorna som förlorad inkomst? Och hur mycket har i så fall muséet förlorat genom åren? Hur mycket är kopiorna värda?

Hur mycket är den här bilden värd tro?

Svar: 0 kronor.

På DN Debatt idag skriver 37 människor som titulerar sig “kreatörer” under på en debatt-artikel som förespråkar den nya IPRED-lagen. Precis som Martin Rolinski från BWO tror de att domedagen är nära:

Piratkopieringens största förlorare är därför alla de unga fantastiskt begåvade kreatörer som aldrig får chansen att kunna leva på sitt skapande. En hel generation av svensk talang riskerar att gå förlorad.

Och fortsätter även de med att likställa kopiering med stöld, även om de använder andra ord.

Oavsett vilka argument som denna grupp gömmer sig bakom så handlar det ändå till syvende och sist om att de ska kunna ta för sig obehindrat av det som vi och andra har skapat. Gratis tillgång till andras arbete är ingen rättighet – varken på nätet eller någon annanstans.

Gratis tillgång till andras arbete är ingen rättighet. Det är fullständigt korrekt. Men vad dom glömmer bort är att det inte heller är någon rättighet att få betalt för allt man producerar. Till exempel så får jag inga pengar för den text jag skriver just nu, oavsett hur många som läser det, eller vilken mängd energi jag lagt ner på att skriva det.

Gemensamt för dessa 37 kreatörer är att de vill få betalt för varje digital kopia av deras verk som sprids på internet. När någon laddar ner en låt från Roxette från piratebay så ser Per Gessle det som förlorad inkomst.

Vi kan idag skapa hur många digitala kopior av text, musik, videoklipp och bilder som vi själva vill. Det räcker med att markera en fil, trycka ctrl + c och ctrl + v. En ny fil är skapad.

Om vi för ett ögonblick låtsas att en låt i exempelvis mp3-format är värd 1 krona för skivbolaget. Vad händer med värdet om vi kopierar denna fil, och på så sätt framställer ytterligare ett exemplar av samma låt. Är den nya filen också värd 1 krona? Eller blir det samlade värdet av båda filerna 1 krona, dvs 50 öre styck? Om jag kopierar filen till en ny dator, vad är den värd då?

Om vi utvecklar resonnemanget från förra posten och tar alla låtar som någonsin producerats, låt oss säga 1 miljon låtar. Hur mycket är dessa värda?
(För att få plats med 1 miljon låtar i fullgod kvalitet på en hårddisk behövs: 1 miljon låter x 5Mb per låt = 5Tb. Idag har vi 1Tb-diskar. Om 2-3 år är 5Tb-diskar verklighet, och vi kan få plats med 1 miljon låtar utan problem.)

1 miljon låtar på en hårddisk. Hur mycket är då hårddisken värd i förlorade intäkter för skivindustrin? 1 miljon kronor?

Någon du känner kommer hem till dig med denna hårddisk och säger: “Jag har här all musik som skapats de senaste 50 åren, vill du ha en kopia?”.

Ni kopierar innehållet till din dator. Vad är musiken nu värd? Är ni nu skyldiga skivindustrin 2 miljoner kronor?

Nej. Såklart inte. Digitala kopior av text, video, musik och bilder är inte värda mer än hårddiskutrymmet de tar i anspråk. En hårddisk med 1 miljon låtar är värd lika mycket som en tom hårddisk (plus tiden det tar att kopiera 1 miljon låtar). De digitala kopiorna är värda Noll. Något annat vore att installera en sedelpress i var mans dator.

De 37 kreatörerna får hitta andra saker att sälja än digitala kopior av sina alster, något som har ett värde.

IPRED-debatten har fått kända artister, författare och skådespelare att berätta om sin syn på saken.

Martin Rolinski, sångare i BWO förklarade:

– Vi sitter i studion just nu och ska släppa en platta i april. Med allt – ljudtekniker, producenter och så vidare – kostar det mellan en halv miljon och en miljon att göra en skiva. Men kan vi sedan inte sälja den är det inte svårt att förstå att det inte längre går att spela in skivor. Systemet funkar helt enkelt inte. [...] Kulturen blöder, och den blöder kraftigt.

Ja, det verkar onekligen som att all musik kommer att försvinna inom en snar framtid. Snart kommer vi få nöja oss med den musik som redan skapats, för ingen ny kommer att produceras. Inte visste väl jag att det var så dyrt att göra musik. Hur hade Bellman råd? En hel miljon? I och för sig har det ju varit en rätt kraftig inflation sedan Bellmans dagar, men ändå, det måste fortfarande motsvarat flera tusentals kronor. Stackars Bellman, det måste ha varit på grund av detta han var så fattig.

Martin från BWO fortsätter.

– I slutändan handlar det här om en sak – att några stjäl saker som inte är deras.

Som sagt, tur att Bellman inte lever idag, då hade han blivit bestulen på det sista han hade kvar. Hans sånger hade kunnat spridas över hela världen på nolltid. Kanske till miljontals människor. Då hade han förlorat ännu mera pengar och kanske svultit ihjäl.

Hur mycket kan skivindustrin förlora egentligen? Vi skapar ett litet tanke-experiment.

Vi låtsas att varje digital kopia av en låt i genomsnitt är värd 1 krona för skivbolagen.

Vi uppskattar antalet inspelade låtar i världen till ca 1 miljon. (Last.fm och spotify säger båda att de har “miljontals” låtar i sina arkiv)

I världen finns i dagsläget 1.5 miljarder uppkopplade datorer.

Säg att varje person i världen som har tillgång till internet sätter igång en nedladdning på all musik som någonsin spelats in. Det bör man få plats med på en hårddisk i slutet av nästa decennium om lagringskapaciteten ökar i samma takt som idag, då borde även antalet uppkopplade datorer ha ökat en del också.

En sådan kopiering av samtliga låtar till samtliga uppkopplade datorer i världen idag (som är teoretiskt möjlig om bara några år) skulle innebära att skivindustrin blir bestulna på:
1 500 000 000 000 000 kronor.

I världen finns det enligt worldbank ca 54347.0 billion dollars, omräknat till kronor blir det ca:
380 000 000 000 000 kronor.

Skivbolagen kan alltså teoretiskt bli bestulna på mer pengar än det finns i världen. Vad betyder det? Att skivbolagen har hittat den enda verksamheten som kan generera mer pengar än sedelpressarna? Eller betyder det att skivbolagen är fullständigt mongolida i sina innanmäten och inte förstår skillnaden mellan stöld och kopiering. Inte förstår skillnaden mellan fysiska CD-skivor och digitala filer. Inte förstår skillnaden mellan pengar och kultur.

I vilket fall så borde dom vara nöjda med att jag betalar mina kopierade filer med kopierade pengar.